Bengt J. Olsson
LinkedIn: beos
X/Twitter: @bengtxyz
Elområden – ett kontroversiellt område
Få frågor i den svenska elmarknadsdebatten väcker så starka känslor som elområdesindelningen — och det är inte konstigt. Bakom den skenbart tekniska frågan om var gränserna mellan SE1–SE4 ska dras döljer sig årliga värdeöverföringar på miljardbelopp mellan norr och söder, mellan producenter och konsumenter, mellan regioner som ser sig som vinnare respektive förlorare. Hittills under 2026 var snittpriset i SE1/SE2 45 €/MWh mot 70 respektive 86 €/MWh i SE3 och SE4. Det är en prisskillnad som gör frågan om indelningen till mer än en akademisk övning i nätfysik.
Just nu pågår den kanske mest genomgripande översynen av svenska elområden sedan de infördes 2011. Svenska kraftnät fick redan i maj 2025 i uppdrag av regeringen att analysera förutsättningarna för att ändra indelningen, och i maj 2026 utökade och förlängde regeringen uppdraget ytterligare — nu ska Svk även ta fram en rapport om strukturell överbelastning enligt EU:s förordning, ett första formellt steg mot att faktiskt ändra elområdena. Utredningen ska redovisas senast 29 januari 2027 och väger tre huvudalternativ mot varandra: ett enda elområde för hela landet, en delning vid nuvarande Snitt 2 (i praktiken SE1+SE2 mot SE3+SE4), eller flera områden enligt ett alternativ SvK själva tagit fram.
Ytterligare områdesförslag
I den här bloggen vill jag framföra 2 alternativ till, båda är “linjärkombinationer” av de tre som redan ligger på bordet.
- Alternativ 4: Som alternativ 2 fast med Snitt 3 istället för Snitt 2. Dvs två elområden för hela Sverige, separerade av Snitt 3 i stället för av Snitt 2
- Alternativ 5: Som alternativ 3 fast utan Snitt 1. Det vill säga tre elområden: Södra Sverige, Mälardalen och Norra Sverige
Alt. 4 och 5 blir alltså som nedan
Skillnaden mellan 4 och 5 är alltså om vi bör ha två eller tre zoner totalt. Det som talar för två zoner är argumenten: enkelhet och likviditet, två zoner ger en mer begriplig dynamik än tre, och den norra zonen får en population mer liknande den södra.
Men om gränserna ska avspegla strukturella begränsningar i överföringskapaciteten bör vi undersöka dessa. Jag har laddat ner data från JAO (Joint Allocation Office) som för elmarknadsaktörerna redovisar CNEC (Critical Network Element and Contingency) data i form av begränsningens kapacitet (RAM), skuggpris, PTDF mot elzoner etc. Detta är ett ganska tekniskt område så går inte in på det här, finns mycket material i mina övriga bloggar om detta. Men det mått vi ska fokusera på är “bidraget till flaskhalsintäkter” som är ett mått på hur “viktig” CNEC:en är. Det är CNEC:arna, inte elområdesgränserna, som utgör basen för flaskhalsintäkterna. Därför är de ju bra att eventuella elområdesgränser i möjligaste mån sammanfaller med de viktigaste CNEC:arna. Bidraget per CNEC är
Flaskhalsbidrag_c = skuggpris_c x RAM_c
där _c indexerar den specifika CNEC:en. Nedan har jag adderat dessa bidrag dels per elområdesgräns, och dels per elområde, inom Sverige. Datan gäller för 2026, och med den adderade svårigheten att fram till i Maj var alla svenska CNEC:ar anonymiserade, vilket gjorde det svårare att se vad det egentligen var för begränsningar som redovisades. Men eftersom flaskhalsbidragen enligt ovan är rent additiva så spelade inte så stor roll vad de hette, de var fortfarande klassificerade per elområde eller gräns. Undantaget är ju Snitt 3, eftersom det snittet ännu inte finns officiellt. Men just det snittet var ganska lätt att isolera genom att bara gruppera (anonyma) CNEC:ar inom SE3 med en RAM > 4000 MW.
När vi grupperat alla (bindande) flaskhalsar inom Sverige under 2026, januari t o m Augusti, så får vi följande flaskhalsbidrag:
Snitt 3 dominerar, men snitt 2 ger också ett stort bidrag
Som synes har Snitt 3 dominerat flaskhalsintäkterna. Eftersom det inte finns någon elområdesgräns där så kommer dess bidrag att fördelas på övriga gränser enligt en ganska komplex algoritm. Mekanismen för detta har jag beskrivit i en tidigare blogg som kan vara väl värd att läsa. (Snitt 3 kan också vara något underskattat, då enskilda ledningar i Snitt 3 kan binda innan aggregatet gör det. Det skulle betyda att en del av det som är allokerat till “SE3” istället skulle ingå i Snitt3 som då blir ännu mer dominerande).
Men Snitt 3 dominerar inte ensam. Även Snitt 2 ger ett stort bidrag, speciellt under vinterhalvåret. Övriga gränser, Snitt 1 och 4, ger försumbara bidrag, och CNEC:ar inom elområdena ger relativt små bidrag.
Det kan verka lite konstigt att Snitt 4 har så liten påverkan och ändå skiljer sig SE3 och SE4 priserna åt (nästan 16 €/MWh hittills i år). Men i flowbased metoden (som ju teoretisk är en mer “korrekt” metod) så påverkar begränsningar, ibland långt ifrån zonen, zonpriset via sk PTDF (power transfer distribution factors). För den som är intresserad har jag en sida som beräknar prisskillnader mellan olika zoner, och visar vilka begränsningar, eller CNEC:ar, som bidrar.
Det handlar alltså framförallt om Snitt 2 och 3. Det är denna mätning som utgör grunden för alternativ 4 och 5. Notera att jag bara kunnat undersöka 2026, SvK har en mycket bättre insyn och historia (och kunskap om framtida nätutveckling), så den här utredningen bygger på en begränsad datamängd.
Baserad på denna data så känns ju Snitt 3 som en given gräns, likaså att ta bort Snitt 1 och 4. Kvarstår hur Snitt 2 ska hanteras. Å ena sidan vore det trevligt att slippa den och bara ha två stora elområden, enligt enkelhets- och jämnstorleksprincipen ovan. Å andra sidan så är faktiskt Snitt 2 en strukturell begränsning som måste tas hänsyn till på något sätt. Den är inte heller försumbar, hittills i år har den ju bidragit med hälften av Snitt 3:s bidrag. Och man skulle ju kunna tänka sig att den växer i styrka nu under hösten och vintern. Tycker mig ha sett tendenser till det redan nu i slutet av Augusti och September.
Föreslagna huvudalternativ
Givet detta ser jag två huvudalternativ:
- Inför alternativ 5, dvs det där Sverige delas upp i tre zoner med de strukturella begränsningarna i Snitt 2 och Snitt 3 som zongränser. Detta ligger närmast till hands om vi inte ska inför en genomgripande reform av prisstrukturen. Vilket egentligen är vad alternativet handlar om:
- Ta bort alla elområden och ha ett gemensamt för hela Sverige. Detta får dock ganska omfattande konsekvenser vilka måste utredas i större detalj.
Första alternativet med Snitt 2 och 3 som zongränser skulle förmodligen innebära att det “nya” södra elområdet som består av SE4 och sydvästra halvan av SE3 som inkluderar reaktorerna i Ringhals och Oskarshamn, låt oss kalla den SE-S, skulle få ett pris emellan dagens SE4 och SE3 priser, alltså lägre i än i dagens SE4, men något högre i den del som tidigare var SE3. Med lägre pris i SE-S så skulle troligen exporten öka och delvis motverka SE-S prissänkning.
Elområde Mälardalen, kalla den SE-M (för “mitt”) skulle antagligen få ett lägre pris än vad SE3 har idag (men högre än om man bara hade två elområden enligt alternativ 4). SE1/2 förändras ju inte mycket och får i stort sett samma priser som idag.
Huvudalternativ 2 (eller regeringens alternativ 1 ovan) med ett elområde skulle ju ge ett uniformt pris i hela Sverige, dvs billigare i söder, och dyrare i norr. Ett SE3-liknande pris i hela Sverige. Även här går ju exportzonen SE4 ner i pris och ökar exporttrycket, vilket delvis minskar sänkningen. Man kan kanske ifrågasätta om den relativt lilla prissänkningen i södra Sverige jämfört med den stora prisshöjningen i norra, parad med en komplex (och sannolikt lika dyr, om den ens är möjlig) hantering av motköp och omdirigering, gör den reformen motiverad. För södra Sverige är ju fortfarande huvudproblemet att det finns för lite produktion i förhållande till förbrukning (och export).
Ska bli intressant att se vad SvK kommer fram till i Januari 2027.